Här hittar du intervjuer med några av talarna på Inspiration världen 2011:

• Med Daniel Pascual, Representant för ursprungsfolksrörelen i Guatemala och deltagar på olika seminarier under lördagen

• Med Karin Ekholm, Tensta Gospel Choir som deltar i invigningen

• Med Carmen Blanco Valer, Föreläsare på seminariumet om Hållbar utveckling och Moder jord

• Med Juan José Lozano, En av två regissörer bakom filmen IMPUNITY

Inervju med Daniel Pascual

Daniel Pascual har under 25 års tid engagerat sig i bonde- och ursprungsfolkrörelserna i Guatemala. Han är idag aktiv i mayanätverket Waqib´Kej (Coordinación y Convergencia Nacional Maya Waqib’Kej) som samlar ca 30 olika ursprungsfolksorganisationer i Guatemala. Nätverket främjar ursprungsfolks rättigheter och vill påverka den guatemalanska statens agerande. Bland annat har man utarbetat lagförslag kring jordbruks- och landsbygdsutveckling.

Intervjuen är gjord av Lesly Gonzales, Praktikant på Latinamerikagrupperna

Hallå där, Daniel Pascual, varför började du kämpa för ursprungsfolkens rättigheter och varför är detta så viktigt för dig?

Det började med att min familj tvingades flytta från vår by under den väpnade konflikten som pågick i 36 år. Min farmor och farfar fick en bit mark och det var även där jag växte upp som bonde med ursprungsfolksidentitet. Både familjen och jag tvingades arbetade under osäkra villkor för att få behålla marken. Jag började i skolan, något som tillsammans med mina föräldrars kontakt med den katolska kyrkan, fick oss att öppna ögonen och bli mer medvetna om vår situation. Det utbredda förtrycket mot och diskrimineringen av oss ursprungsfolk, maktkoncentrationen i landet och de extrema klyftorna.

Allt detta gjorde att min familj och jag, och många fler, började engagera oss i motståndskampen och vägrade att arbeta för storgodsägarna. Men än idag lever vi
i förtryck. 49 % av de guatemalanska barnen lever i kronisk undernäring och mer än 3 miljoner människor i extrem fattigdom.

Den analfabetism, diskriminering och rasism som fortfarande finns i vårt land visar
även på bristen på verklig och deltagande demokrati. Det är svårt att sammanfatta verkligheten i ett land, men om jag var tvungen att sammanfatta det i ett nötskal skulle jag säga att det är avsaknaden av rättvisa och jämlikhet i vårt land som driver mig i min kamp.

Vem eller vilka anser du bär ansvaret för att urfolkens rättigheter idag krängs i Guatemala och på många andra platser på jorden?

Jag anser för det först att det är staten som bär ansvaret. I vår konstitution, även om i
begränsad omfattning, så nämns ursprungsfolkens rättigheter. Guatemala har även undertecknat internationella konventioner, så som ILO 169 som bl a handlar om ursprungsfolkens rätt till sina territorier.

I denna mening är staten skyldig att i första hand erkänna existensen av landets olika
ursprungsfolk och respektera och skydda dess rättigheter. Men tyvärr är det så att staten som är skyldig att skydda våra rättigheter, istället kränker dem. Detta har vi bl a sett i alla de fall där utländska företag investerat på våra territorier. Ett exempel är Marlingruvan som ägs av Montana, ett dotterbolag till det kanadensiska företaget Goldcorp. Staten är enligt paragraf 6 i ILO 169 skyldig att samråda med de berörda folken när internationella avtal och avtal med företag undertecknas. Detta gjordes inte innan avtal skrevs med Montana och deras guldbrytning i Marlingruvan.

I stället har företagens mineralutvinning förorenat vattnet och splittrat byar och skapat
konflikter. Å ena sidan erbjöd man arbetsmöjligheter, skol- och hälsovårdsprojekt, å andra sidan hotade och tvingade man människor att sälja sin mark. Bland annat har man begärt att myndigheterna ska häkta åtta mayakvinnor, då de motsatt sig gruvbrytningen.

Det här fallet har även lyfts till interamerikanska kommissionen för mänskliga
rättigheten. Kommissionen rekommenderade regeringen att stänga gruvan på grund av situationen för ursprungsfolken, men än så länge har inget hänt.

Men tjänar inte Guatemala pengar på gruvbrytningen?

Företaget betalar idag bara en procent av sin vinst till staten. Av dessa ska hälften gå
tillbaks till kommunerna. Jag skulle vilja mena att vi skänker bort våra naturresurser och förstör vår livsmiljö – det som blir kvar när företaget har fått sitt guld är en katastrof med miljöförstörelse, sociala konflikter och stora sår i samhällsstrukturen.

Hur kan svenska organisationer och personer hjälpa ursprungsfolken att hävda sina rättigheter i Guatemala?

Idag räcker det inte att bara leva i solidaritet och med tanken på att hjälpa fattiga länder.
Idag behövs det ett starkt stöd för att se till att våra rättigheter respekteras. Detta tror jag vi kan göra tillsammans, att ni i Sverige och inom EU hjälper oss att visa på och reagerar när de mänskliga rättigheterna kränks. Bland annat har era pensionsfonder stora investeringar i t ex Goldcorp som kränker våra rättigheter. Vi kan tillsammans lyfta fram detta och hänvisa till internationella konventioner.

Och slutligen, vad hoppas du uppnå under dina dagar i Sverige, då du kommer träffa politiska företrädare och engagerade människor runt om i Sverige?

Vi tror att det är många som inte riktigt vet vad som pågår i vårt land. Många gånger sprids felaktig information. Jag vill genom mina möten kunna ge en mer korrekt bild av landet och de problem vi har. Ett är det frihandelsavtal som Europa vill teckna med Centralamerika, och som vi är djupt kritiska emot, då det tyvärr mest speglar de europeiska företagens intresse. Ett annat handlar om konsekvenserna av de rika ländernas överkonsumtion och hur det påverkar oss i Centralamerika. Det är ofta fattiga länder och fattiga människor som är mer sårbara och som drabbas värst av klimatkrisen.

Självfallet vill jag även att fler ser vår kamp och vårt arbete för rättvisa, men jag vill även se och lära om hur Sverige arbetar mot korruption.

Intervju med Karin Ekholm, Tensta Gospel Choir

Karin är medlem i Tensta Gospel Choir sedan 2005 där hon sjunger sopran. Karin har även i perioder jobb utomlands men har alltid sökt sig tillbaka till Tensta Gospel Choir under tiden i Sverige då hon älskar musiken och alla de fantastiska människor i kören.

Intervjun är gjord av Anna Wåhlin Antoniadis, Praktikant Latinamerikagrupperna

Vilka är Tensta Gospel Choir?

Tensta Gospel Choir bildades 1996, av dåvarande körledare Michelle Nakagawa, som ett projekt med syfte att arbeta för integration mellan olika kulturer. Detta har lett till att kören alltid bestått av en blandad grupp individer från världens alla hörn, med en och samma passion; nämligen sången. Idag är vi ca 45 sångarei kören och vår bas är fortfarande Tenstakyrkan där vi ger två stora konserter per år (jul och vår) och sjunger på gudstjänster under året. Vi gör också spelningar i andra sammanhang, både stora, kommersiella som nu senast Rockbjörnen Live, och på arrangemang med ett syfte som stämmer överens med körens värderingar och visioner.

Idag finns det två gospel körer i Tenstakyrkan som är indelade i åldersgrupper. Tensta Gospel Choir är för personer med tidigare sång vana. Medlemmarna är i åldrarna 18 år och uppåt. Kören leds idag av Cedwin Sandanam. Det finns även en kören för yngre, Tensta Gospel’s Joyful Noise, för ungdomar i åldrarna 13-18 år. Den kören leds av Dinah Yonas.

Hur tycker ni musiken kan främja arbete mot orättvisor i världen?

Musik påverkar känslor och har kraften att inspirera människor, tänk bara på hur ditt eget humör kan svänga beroende på vilken låt du lyssnar på. Det finns ju också många exempel på när artister använder sitt kändisskap för att genom musiken uppmärksamma människor på orättvisor. Och så har vi ju kamp musiken med ett tydligt politiskt budskap som fungerar både som ögonöppnare och inspiration för dem som vill åstadkomma förändring.

Varför vill ni delta på inspiration världen?

Vi tycker att Inspiration Världen är ett intressant forum eftersom det samlar så många organisationer som arbetar med rättvisefrågor av olika slag. Jag vet att många i Sverige engagerar sig och lägger mycket av sin energi och tid på att jobba med de här frågorna, oftast på sin fritid. Dessa personer och organisationer är oerhört viktiga och de behöver mötesplatser som Inspiration Världen. Om vi med vår musik kan ge aktivister ny energi och uppmärksamma frågor om rättvisa och solidaritet så når vi ett av körens syften.

Har ni något politiskt budskap?

Nej. Vi sjunger gospel för att vi älskar musiken och när vi uppträder ser vi att många med oss gör det. Gospel är ju lovsång och handlar från början om att sprida evangeliet men vi ser det som att vi sprider kärlek genom musiken. Det är det budskap vi har.

Ni arbetar för integration mellan olika kulturer på vilket sätt gör ni de?

Vi strävar efter ökad förståelse för varandra och vi har därför inga krav på trosuppfattning i kören. Alla som delar vår passion för gospelmusik är välkomna att söka till kören. Varje medlem har sedan friheten att relatera till musiken på sitt eget sätt. Vi arbetar inte aktivt för integration genom projekt eller liknande men vi väljer gärna att medverka i sammanhang som syftar till integration mellan kulturer och religioner. I somras sjöng vi t ex på ett arrangemang i Seglora kyrka på Skansen som handlade om islam i Sverige idag där såväl en rabbi som en islamolog var inbjudna som talare.

Vad har ni fått för respons på era framträdanden?

När vi framträder får vi ofta direkt respons på att vår musik berör människor. Det är inte helt lätt att få en svensk kyrkopublik att klappa med och ställa sig upp i bänkarna, det strider ju lite mot hur man ”ska” uppträda i en kyrka här, men det händer faktiskt, ofta! Jag tror att det syns på oss hur mycket vi älskar att sjunga tillsammans och att det berör och inspirerar människor som lyssnar på oss. En annan typ av, indirekt, respons är ju att vi får mycket förfrågningar om att medverka i olika sammanhang. Många känner till oss och vet att vi bjuder på en riktigt bra musikalisk och medryckande upplevelse.

Intervju med Carmen Blanco Valer

Carmen quechua från Peru och har bott i Sverige sedan hon var 15 år. Quechua är största ursprungsfolksgruppen på den amerikanska kontinenten. Carmen är idag 52 år och har sedan hon kom till Sverige varit en engagerad rättviseaktivist varav stor del inom solidaritetsrörelsen. Idag arbetar Carmen som lärare på Färnebo folkhögskola med en kurs med global och klimaträttvise fokus med praktik i Ecuador.

Intervjuen är gjord av Lesly Gonzales, Praktikant på Latinamerikagrupperna

Vad betyder hållbar utveckling och Moder jord för dig?

För mig betyder hållbar utveckling att leva i harmoni med naturen och med alla de varelser som ingår i den. För mig är Moder jord även alltet det vill säga alla ”levande” och andra varelser som finns på planeten. Vi är alla beståndsdelar av Moder Jord och hon lever också genom oss och genom relationerna till andra. Vi är alltså inbördes beroende av henne och de andra varelserna och vårt öde är sammanflätat till varandra. Moder jord blir
så ledes källan till livet, livsmedlet, lärdomen samt allt vi behöver för att leva väl. Det är därför viktigt att vi kämpar för att även hon skall respekteras och erkännas rättigheter.

Varför är det viktigt med just ett Moder jord perspektiv på hållbar utveckling?

Först bör vi fråga oss vad ”utveckling” är, alltför länge har planeten lidit av att vi definierat ”utveckling” endast i termer av mätbara och kvantifierbara värden. Därför tycker jag att vi måste problematisera definitionen av ”utveckling” och den synen på naturen som härleds av denna syn på utveckling. En syn som bygger på att naturen endast ses som källa till ”resurser” som ska utvinnas och ”exploateras”.

Om vi i stället talar om Moder Jord frångår vi detta synsätt. För man ser inte sin mor enbart som en källa till exploaterbara resurser. Moder jord hjälper oss att komplettera miljöforskningen och dess teorier med en känslomässig och kroppslig relation till naturen. På så sätt ser vi naturen som helig.  Detta vidgade perspektiv bidra till att vi engagerar oss som hela människor i kampen för att rädda naturen från de ekonomiska och politiska samhällssystem som hotar att förgöra livet på planeten.

Det jag försöker säga är att utifrån ett Moder jord perspektiv så engagerar vi oss utifrån ett personligt plan där klimathoten blir ”personliga” angrepp och inte bara angrepp på naturen.

Denna syn och relation till Naturen/Moder Jord är inget nytt, utan den har alla gamla kulturer haft inte minst här i Norden. Men under de senaste århundradena har tro på att ”utveckling” och ”teknik” gått hand i hand, och tron på att skador och obalanser vi själva orsakat naturen kommer att lösas genom ännu mer teknik och en ohejdbar utveckling. Men ursprungsfolken över hela världen har bevarat synen på naturen som helig och besjälad . Den synen har legat till grund för deras envisa kamp mot alla angrepp på Moder Jord. Jag vill inte mena att detta skulle finnas i generna hos ursprungsfolk, men envisheten att hålla kvar synen på naturen som helig och besjälad har visat sig vara en källa till ett större kollektivt miljöengagemang.  Självklart räcker det inte att se Moder Jord som helig och därmed sätta sig och vänta på att förändringarna sker av sig själva.

Jag tror, och många med mig, att vi måste organisera en mycket bred kamp till Moder Jords försvar, och då även inkludera de som vägrar att acceptera naturen som helig och att tala i termer av Moder Jord. Därför är det seminarium som jag kommer delta i under Inspiration Världen ett praktexempel på hur allianser för kampen för Moder Jord kan se ut. Det är nämligen inte bara i Stockholm och Sverige som det under den vecka kommer äga rum aktiviteter för att försvara Moder Jord. På många platser i Latinamerika och världen kommer tusentals människor att delta i ”Minga Global en Defensa de la Madre Tierra” (Globalt försvar för Moder Jord).

Vad tycker du är det viktigaste som en privatperson kan göra för att bidra till en hållbarare utveckling i Sverige och Globalt?

Förutom kärleken och respekten till Moder jord har vi ursprungsfolk utmärkt oss för respekt för kollektivets styrka i förhållande till individuella/privata lösningar. Det är därför vi ofta arbetar kollektivt och nu uppmanar till flera aktioner som tillsammans bildare en global kollektiv aktion för Moder Jords försvar. Självklart skall man i det privata hålla koll på sina miljöavtryck genom val av transport, mat, konsumtion, etc. men jag kan
också bli orolig över att många i Nord väljer att fokusera på individuella lösningar och därmed tror sig ha gjort sitt för miljön. En del tycks dessutom bli så utmattade av dessa individbaserade bidrag att de sedan inte har så mycket ork över till de kollektiva kraftansträngningarna.  Visst skall vi försöka leva hållbart och jag ser med hoppfull glädje alla omställningsinitiativ som växer fram. Allt från stadsodling, till köp av närproducerat, att ändra på individuell konsumtions (o)vanor, etc. men jag är övertygad att strukturella
förändringar kräver framför allt kollektiva aktioner för att finna botemedlet mot klimatångesten.

Vad hoppas du att Inspiration Världen den 15 oktober kan bidra till in i den svenska debatten kring hållbar utveckling?

Jag tror inte att vi nämnvärt kan påverka den officiella debatten i Sverige, även om vi försöker påverka politikerna genom våra listor med krav kring Klimaträttvisa. Jag tror
att Inspiration Världen framförallt är en inspirerande folkbildningsinsats för aktivister från olika rörelser och potentiella aktivister. För 22 år sedan då ursprungsfolk i Latinamerika började höja sina röster och försökte få andra samhällsgrupper att respektera Moder Jords rättigheter, hade jag aldrig ens drömt om att vi även i Sverige skulle kunna bli så många som talade i termer av ”Moder Jord” och som samarbetar kring den gemensamma oron vi har kring övergrepp mot naturen, klimatet och människornas rättigheter som kränks i samband med övergrepp på miljön. Även idag talar nog inte alla i termer av ”Moder jord”, men ändå är vi idag betydligt fler som fått ökade insikter kring behovet av att göra något för att värna om Moder Jord. Jag hoppas att vi skall lyckas
inspirera allt fler, inte minst fler ungdomar kring behovet av att ta till kamp till Moder Jords och livets försvar!

Intervju med Juan José Lozano

Juan José Lozano är en av två regissörer av filmen IMPUNITY som visas under Inspiration Världen.

Intervjuen är gjord av Colombianätverket som även bjuder in Juan José till Inspiration Världen för att pressentera filmen även öppnar upp till diskussion.

Juan José Lozano studerade dokumentärfilm vid National University i Colombia under 1990-talet och har arbetat som filmskapare under cirka tio år i Schweiz. En viktig del av hans arbete går till att dokumentera situationen i Colombia. I intervjun med colombianätverket berättar han om arbetet med den senaste dokumentärfilmen
IMPUNITY What kind of War for Colombia. som producerats i samarbete med Hollman Morris, Colombiansk journalist som flera gånger tvingats i exil.

Colombianätverket (CN):Varför gör du dokumentärfilmer om ditt land?

Juan José Lozano (JJL): Den chilenska dokumentärfilmare Patricio Guzmán som har bidragit till att återvinna det historiska minnet i Chile säger att dokumentärer är jämförbart med foton i ett familje- album. Som dokumentärfilmare instämmer jag helt med detta sätt att förstå arbetet och tycker att Colombias familjealbum saknar många bilder för att kunna berätta vår historia. Jag menar inte att en dokumentär kan påverka verkligheten i vår närmaste framtid, men jag är övertygad om att mitt bidrag som medborgare är att dokumentera denna åldsamma
verklighet som ofta inte nämnts i den officiella historien.

CN: Vad kan publiken förvänta sig av filmen Impunity?

JJL: Impunity är en kritisk titt på de första fem åren av processen för ”rättvisa och fred i Colombia”. En process som såldes till världen som en stor modell av vergångsbestämmelser som skulle bidra till att göra slut på den interna konflikten i landet och läka såren från hundratusentals brott som begicks under kriget, men processen var faktiskt en strategi som ledde till straffrihet.

Impunity är också en översyn av Colombias historia under de senaste tjugo åren. Det är en
dokumentär som under 85 minuter syftar till att sätta ihop pusslet av det paramilitära kriget; metoder för barbari och terror, tvång, fördrivning och berövande av landområden, statliga institutioners aktiva och passiva delaktighet, maffians påverkan över staten och föraktet som miljontals offer drabbats av från de ansvariga för denna humanitära tragedi som äger rum i Colombia.

Impunity dokumenterar vittnesmål från gärningsmän, medbrottslingar och förövare samt många tjänstemän som medvetet eller omedvetet drogs med i straffrihetens omänskliga maskin.

CN: Hur är situationen i Colombia fem år efter demobilisering av paramilitärerna?

JJL: Officiellt demobiliserades mer än trettiotusen paramilitärer, som är ansvariga för mordet på tiotusentals människor, försvinnandet av minst 60 000 colombianer (enligt officiella siffror till 2011) och förskjutningen av miljontals bönder som förlorat sin mark.
Demobilisering skulle medföra fred i regionerna, åtal skulle väckas mot de ansvariga för dessa brott och offren skulle få kompensation.  Sex år efteråt är det mindre än fem
paramilitärer som har straffats, och de främsta ansvariga och paramilitära ledare har blivit utlämnade till USA eller lämnade utanför processen.

Dessvärre fortsätter paramilitärer att döda och fördriva människor. Ingen fred, ingen rättvisa, eller reparation, utan i stället en internationell gemenskap som säger att saker har förändrats i positiv riktning i landet.

CN: Hur gjorde nifilmen och vilka problem innebar detta för er säkerhet?

JJL: Arbetet bakom filmningen var en mycket svår process och tog mycket tid. Vi började
spela in tillsammans med journalisten Hollman Morris sedan processen för fred och rättvisa hade inletts, dvs år 2005. Vår utgångspunkt var arbetet som professionella grupper startade med avsikt att söka efter försvunna personer som i början beräknades upp till 5000, men siffran ökade rejält och idag rör det sig kring sextiotusen personer. Vi hade tillstånd från enheten för ”rättvisa och fred” att följa upp processen och det gjorde vi under flera år. Vi fick möjlighet att möta alla inblandade.

I början av 2009 blev påtryckningarna och hoten som vi hade lidit under i månader ohållbara. Vi måste stoppa inspelningen och lämna landet. Samma vecka, i slutet av februari, publicerar tidningen Semana sin första rapport om DAS-skandalen säkerhetspolisens olagliga avlyssningar) och vi upptäcker att vi är med på dessa listor. Vi levde under två eller tre månader i total osäkerhet angående vad som skulle hända med dokumentären.

CN: Hur berör filmen internationell publik?

JJL: Filmen har vissats på flera festivaler och i alternativa nätverk för mer än trettiotusen
tittare i Europa, Asien, Oceanien, Amerika och Afrika, och har vunnit utmärkelser på flera festivaler i världen (Frankrike, Chile, Schweiz). Vad jag menar med detta är att Impunity
utöver frågan om Colombia är en universell fråga där västvärlden inte har några svar ännu. Hur gör man slut på kriget och hur återupprättar man sanningen? Vem bedömer
brotten och hur bedömer man brott? Är ekonomiska intressen och respekt för den mänskliga värdigheten oförenliga?

Den internationella brottmålsdomstolen har funnits i tio år och grundades som en stor triumf för den demokratiska världen mot barbari. Den har hittills ägnat sig till att utreda och bedöma fall i afrikanska länder. Varför ingriper den inte mot Israels regering i åtalet mot krigsförbrytelser mot mänskligheten som begås på Västbanken? Varför utreder de inte situationen i Colombia? Det är universella frågor som i vissa avseenden denna film bidrar till att belysa, utöver det colombianska fallet.